434- [hos runeberg. andra landet eller nära en virst med vindens hastighet.» Den 23 på f. m. var han »spatserandes öfver isen till andra landet här midtföre och klef upp på ett berg för att se utsikten, som ock var rätt vacker.» Det var tydligen Högholmen han sålunda upptäckte. Den 3 mars, en söndag, var det på eftermiddagen »ett så vackert väder, att jag ej kunde hållas inne, utan jag gick med Elfving och Synnerberg ut på isen för att spatsera. Vi bestego bergen a vid Skatudden och hade då den i solskenet glänsande staden som ett vackert panorama framför oss. Där roade vi oss ogeneradt på många sätt . . och gingo därifrån för att bese Magitos luftballonger, hvilka äfven, efter en lång väntan, till den i mängd församlade folkhopens stora gamman och fröjd, prydligt uppstego. Denna syn var ny för mig.» Något nytt nöje var däremot icke mera teatern för, honom; men naturligtvis hade den icke därför mindre dragningskraft, i synnerhet då nu åter i yttre afseende »konstens triumf» ökades i hans ögon; »du må tro», skrifver han den 22 november till systern, »att här är ett skönt theaterhus.» Det var den i andras ögon nog så anspråkslösa träteatern, hvilken, uppförd af Engel i Esplanaden fem år förut, ersatt det ammunitionsmagasin i Kronohagen, som Ehrenström tidigare fått omändradt till Thaliatempel, bland annat för att sålunda åstadkomma ett närmande i gemensamt 'teaterintresse mellan stadens inhemska »societet» och den ryska. — Topelius hade ej ännu fått erfara, att huset, vid strängare köld ej var så angenämt att vistas i, ty det kunde ej eldas, och väggarna voro så tunna, att när orkestern spelade, hördes ljudet af trumman ända till hörnet af Boulevardsgatan. — Men för honom kunde väl härdningen i barndomen,