nöjen och faror. 437 och ett par andra gånger »grälades det» och »man var lite förknuffad» på mamsellen, hvarför han ock stundom håller sig borta. Emellanåt är det åter »roligt» och Topelius består en gång damerna konfekt för en riksdaler. Öfningarna fortgå till den 19 december, då det antecknas: »Denna afton var rätt rolig; först dansade jag hvarje riktig dans, och cottiljong på slutet, och sedan så dansades det jullekar: Hej, säj, Viljen I veta, Herdar och herdinnor, Ungersvennen, Höga berg, och så vidare. Därpå gömdes ring, och sist sjöngs det visan: Nu så skole vi skiljas åt med mycken sorg och mycken gråt. Sluteligen sade Mamsell Arppe att vi skulle samlas den 10 januarii, och så skildes vi.» På nyåret är den belåtna stämningen afgjordt öfvervägande. Man samlas på utsatt dag och håller på ytterligare i nära två veckor. Topelius har en gång »fyr med flickorna», och en afton, då det är brist på kavaljerer, blir han »med möda bortsläppt», då han skall på teatern. Den 24 januari är slutdans, hvarom berättas: »Där dansade man 5 sv[enska] quadriller, 2 ryska, 1 masurka, 2 potpouri, 2 valser, 1 cottiljon och 1 liten rysk quadrill, af hvilka jag absenterade blott den sista. Drack och drack och drack brorskål med alla dansskolskamrater och i par 3 andra. Gjorde man en liten dame förtörnad. Slut, o ve, kl. % i, då vi förfogade oss hem . . Var täm-meligen trött och sömnig. Godnatt.» — Epilogen, för den 26 januari, lyder: »Gick till Mamsell Arppe och betalte där 32 R. 16 sk. Hon var förbålt höflig och artig.» Sedan betaltes ytterligare 8 R. 12 sk. för slutdansen.