436- [hos runeberg. »Vet du, Westerlund har nu, med tillhjälp af Magito och Högblom, gifvit de allra gentilaste och vackraste pantomimer, så att theaterhuset ej kunnat rymma alla som ville dit. — Ifall jag har tid, så tänker jag ur minnet afskrifva de bästa, ty [de] äro ej så svåra, att man ej i framtiden uti en sällskapstheater kan gå ut med dem. — Och när jag kommer hem, så skall jag ha med mig en hoper små pjeser till samma ändamål.» Denna afsikt utförde han ock, åtminstone till någon del. Den ii antecknas: »skref om afton Fra Diavolo», och denna redogörelse för den »heroiska pantomimen» finnes ännu kvar. — Ytterligare uttryck för hans konstintressen äro att han, såsom redan är nämndt, gick på konserter och att han engång tillsammans med Blank var hos målaren L,indh och besåg flere af hans porträtt. Egentligt umgänge utom hemmet har han blott på två håll: hos Moster Wikstedt, där han ibland får middag, ibland mellanmål och te, och med hvars lilla flicka han gärna leker, samt hos Thunebergs, där han likaledes är åtskilliga gånger till middagen och engång antecknar: »4 rätter» — säkert något för honom högst ovanligt. Efter middagen pratas sedan med Achates och Ivar Thuneberg, eller röker han en pipa — naturligtvis i sällskap med gamla herrarne — eller spelas det »Mylly Matti». Under denna vinter hade han emellertid äfven tillfälle att vara ganska mycket tillsammans med annan ungdom och erfor därvid rätt växlande stämningar. Den 29 oktober började han nämligen gå i dansskolan hos mamsell Charlotte Arppe. Förhållandet till lärarinnan, en dam om fyrtio vårar, var ej alltid fullt harmoniskt, hon var en gång »förbannadt häftig och arg»,