nöjen och faror. 441 på vägen träffade jag Barck, som följde med och vi drucko två koppar the. Aber hast du mir gesehn, då vi kom hem, så drog Barck fram mina strumpor ur sin säng. Njesch-najo Jekaterinoslavski Nischnej Novgorod jäkeln — sa jag. Men som klockan var 8, så blef ingen piquenique-ning utaf.» % På detta sätt hade Topelius redan under sin första vinter i Helsingfors blifvit förtrogen med olika sidor af hufvudstadslifvet; och han hade sannolikt äfven om detta lif gjort sina reflexioner, ehuru dessa ganska litet komma till synes i dagboken. Mera markerad är den ställning han intager till kamrater, främst några af dem som bodde hos Runeberg. »Örnarne» hade likasom »Krabbarne» sitt skilda rum och de voro dessutom, såsom blott tolf och tio år gamla i allmänhet icke något värdigt sällskap för den femtonårige Topelius; de betetknas också någon gång med namnet »smågossarne». För öfrigt antecknar Topelius redan den 6 oktober att Ludvig är »en envis krabat». Den 8 »på morgonstunden grälade B ar eken och August rätt tappert», och följande dag »börjades återigen med gräl mellan B. och A.» Rumkamraten Samuel Barck däremot var blott ett år yngre än Topelius och därtill för sina år tydligen ganska försigkommen. I följd häraf gestaltade sig förhållandet mellan de två så, att Topelius emellanåt intar en öfverlägsen ställning, emellanåt åter är färdig att med Barck dela ljuft och ledt. Man kunde verkligen karakterisera detta förhållande så att som kära vänner fick man dem ofta se, och nästan lika ofta så trätte de.