nöjen och faror. 460 fyra man hand med »paltrockarne», Örnarne och Barck. »Jag vann duktigt, aber hast du mir gesehn, magistern trädde oförmodadt in. En småsak var det i det hela, men flat blef jag, och Barck blef som träffad af åskan. Han [= magistern] gick snart bort igen, men sedan fingo gossarne hvar för sig nog höra. Åt mig sade han intet.» Detta memento verkade dock ej omedelbart någon synnerlig ändring i vanorna, och Barck är äfven senare med i cucupartiet. Men också från annat håll fick Topelius påminnelser. Den 26 januari på förmiddagen »kom Herr Blank hit och var ledsen på mig, visserligen ej utan orsak.» Att denna notis gäller kortspelet, göres sannolikt af hvad som senare inträffade. Men någon tid därefter (23 februari) reste Blank bort, och Topelius gick således miste om äfven detta stöd. I stället fick han vid denna tid mottaga flere bref från sina egna, hvilka utan tvifvel på honom gjorde ett lifligt intryck. Först ha vi ett bref från kusinen Franz. »Orisberg den 1 Febr. 1833. Bäste Broder Zachris! Du har kanske mången gång under dina besök på posten tittat äfven på chartan ifrån Vasa efter något bref från mig, och hvarje gång — kanske med förundran eller ledsnad — sett dig i din väntan bedragen. Jag är själf ledsen, att jag så länge dröjt att besvara ditt bref, som, åtföljdt af ett från din goda Mamma, kom genom Ny-Carleby mig tillhanda. Jag tackar dig hjärtligt därföre och hoppas att du för väl känner den innerliga, uppriktiga vänskap jag har för dig, för att misstyda detta dröjsmål såsom likgiltighet för dig. Din gode