45° hos runeberg. påverkats af kalaset, men tillägger »dock i mindre grad än de flesta». Denna vana vid själf reflexion kom honom till nytta äfven i hans förhållande till en annan ganska farlig sed. Kortspel var denna tid ytterst vanligt. Redan barnen spelade Svarta Petter, Svälta räf, Siopp och andra dylika helt oskyldiga spel, och de äldre i familjen roade sig gärna med det intelligentare, men dock lika oskyldiga Mylly Matti (svenskarnes Tok eller Mjölis). Äfven »Camphio» eller »Cncu», hvilket spelades med särskilda kort, var mycket allmänt. Också på Kudnis hade man roat sig med detta spel. Det var då icke heller underligt, att Topelius i ledsamheten på nyåret 1833 begynte rätt flitigt använda detta nöje. Och jämte de beskedliga Mylly Matti och Siopp med Elfving nämnas i dagboken flere andra spel: Bonaparte, Rambusa, Halb Zwölf, Piquet, men i synnerhet Cucu — och detta på pengar. Särskildt med Krab-barne praktiseras ofta detta spel, kanske äfven emedan den ena af dem en tid var sjuk och ej fick gå ut. Andra kamrater utifrån kommo till och cucupartierna — med hvilka stundom förbands punschdrickning i Krabbarnes rum — blefvo snart dagliga. Och vinsten eller förlusten, hvilken Topelius en tid regelbundet antecknar, kunde för en kväll gå upp till öfver två riksdaler. Att döma af dagboksnotiserna voro emellertid förlusterna för honom åtminstone ej mycket större än vinsten, och detta bidrog kanske till att han ej genast uppbjöd sin viljekraft att bryta denna vana, utan lät sig föras af strömmen. Emellanåt anges att Barck är med i dessa spelpartier, och den 5 mars nedlät sig Topelius att spela cucu på