ty yran vunnen. 463 under hela vintern första och enda gången ett kyrkobesök antecknas — man ser verkan af den tvungna kyrkogången i Uleåborg. Annandag påsk kom Blank åter till honom, »klippte mitt hår och bad mig komma på picknicken, hvilket jag dock ej gjorde.» En likadan fasthet visade han den 21: »föresatte mig att rå på mig själf och ej gå på spectak-let, hvilket jag ock höll». Kort förut, den 16, hade han dock varit på teatern och gick likaså dit den 23, samt antecknar efteråt ena gången: »blef utan mat och läste orationer», andra gången: »jag var i riktig hungersnöd». Måhända var det den själföfvervinning han sålunda dessa tider öfvade och isoleringen från kamraterna som gjorde att hans inre lif nu framträder mer verksamt än förr. Så skrifver han till systern den 9 april: »Denna påskafton var ej så treflig som någon af mina föregående. För att dock ej låta denna märkvärdiga afton onyttig gå förbi, så satt jag långt in på natten i fönstret och betraktade månskenet, med underliga fantasier om troll och häxor, så att till slut spratt jag till vid minsta knäpp och blef till och med rädd mig sjelf och tyckte kammarn vara öfverfull med vederstyggliga troll-packor.» Om påskdagsmiddagen heter det åter i dagboken: »Då jag kom därifrån var jag för högt, men snart därpå åter för lågt stämd till humeuret, så att jag hade möda att muntra upp mig. — Spelte fortepiano en god stund.» — Och för den 16 april antecknas: »Hade mångahanda grubblerier och funderingar.» Men på samma gång märker man att han nu med kraftigare vilja ser mot det mål han har sig förelagdt. I det nyss citerade brefvet till systern heter det sålunda: