464- [hos runeberg. »Nu få ni en gammal cavaljer tillbaka som student, Logren . . Nästa år vid denna tiden hoppas äfven jag med Guds hjälp hålla hus i NyCarleby. För närvarande arbetar jag bra duktigt nog på min examen . . Jag önskar nu att tiden måtte gå bra fort, så att den efterlängtade återfärden må företagas. Jag är just nyfiken att se huru jag trifves här i sommar, medan alla andra fara hem.» Så söker han ock nu för den tid examensläsningen lämnade öfrig en ädlare användning än kortspel. Den 28 mars »gick jag till academien på professor Bonsdorffs publika collegium uti kemien och betraktade med intresse flere kemiska experimenter.» Och kort därpå, den 4 april, anmälde han sig till deltagande i gymnastiken på universitetet för lektor Otto. Denna sysselsättning fann han vara »bra rolig». Den 12 förehade han »ganska nöjsamma öfningar i synnerhet att hoppa.» Och efter hemkomsten från gymnastiken den 11 »fäktade jag med halsbrytande öfningar.» Af allt att döma betraktade han sig sålunda redan såsom till hälften akademisk medborgare. Detta är ju också ganska förklarligt, då han umgicks så mycket med studenter, och då den österbottniska landskaps- och kamratkänslan var synnerligen stark, hvaremot gränsen mellan »valedicent» och student säkerligen mycket mindre strängt fasthölls i ynglingarnes medvetande. Mången studentkandidat var ju ock betydligt äldre än åtskilliga studenter; L,ogren t. ex. var född 1811. — Så kunde Topelius redan den 10 januari tala om en kamrats intagande bland »vår nation», och den 27 februari köpte han sig en studentkatalog. Men han hade genom umgänget med studenter äfven fått ögonen öppna för de mindre vackra sidor det