466- [hos runeberg. torde hållit till godo». Den 24 »frågte jungfru Annette hvarföre jag sagt att hon stulit.» — Dagboken upplyser ej huru det rätteligen förhöll sig med sedeln — det är ju möjligt att det gått nu som den 2 april, då det heter: »e. m. var rätt ledsen, emedan jag trodde mig hafva fällt min plånbok, men lofvade 16 skilling åt de fattiga och hittade den i lådan.» I hvarje händelse berättar Topelius senare att Annette verkligen stulit. Samtidigt var vädret uselt, man fick stundom på gatorna »vada (eller plumsa) till knäs» i drifvor eller slask Och så kunde det hända, att den 19 april, då det var »ett grufveligt ruskigt och tråkigt väder» några kamrater »kommo öfverens att litet roa oss på denna mulna dagen, och därföre köpte vi punsch och pepparnötter, spelte, rökte och åto hos Staudinger på fyra man hand. Det blef 32 sk, per man.» — Följande dag är Topelius dock ej rätt belåtenj e. m. var han »på dåligt humeur precis för ingenting». Kort därpå slog väderleken om; den 23 april var »en verkelig sommardag och de milda vårfläktarna spelade allestans.» leke underligt då om han följande morgon, den 24, antecknar: »fick jag ej den hedern att läsa för mag., emedan han var ut att locka fåglar.» Så kommer första maj, och då är man naturligtvis ute hela dagen, utom till middagen, då »vi fingo vänta som tusan på maten». På förmiddagen består Topelius några kamrater mjöd, och man äter tårtor hos Catani. På e. m. är han i stort sällskap på »mamsell Björkströms villa», där Staudinger trakterar och där mot aftonen stämningen blir rätt hög, så att en civis af de andra kreeras till rektor och en annan till vicekansler. Till