474- [hos runeberg. med Elfving och Cederman ända till klockan elfva om aftonen.» Om besöket på universitetet berättas i ett bref till farbror Gustaf: »Vi stodo i täta leder genom den rymliga academie-farstun, och det höga paret passerade midt emellan oss. Då de framkommit till solennitetssalen, behagade Hans Majestät kalla fram de studenter, som kunde tala ryska, och då endast 8 stego fram, yttrade han till sin Gemål på fransyska: denna corps synes i sanning hafva en stor svårighet att lära sig ryskan. Vid deras bortgång hälsades de af ett allmänt såkalladt harmoniskt hurra. Men hvad som säkert äfven fägnar Farbror, är att en lyckönsknings- och böneskrift, på hela corpsens vägnar, blef inlämnad, hvaruti förnämligast anhölls att det finska språket hädanefter måtte allmännare nyttjas vid läroverken, och äfven vid examina komma i fråga.» Farbrodern visade just samtidigt sitt intresse för finskan genom att utge en ganska lång dikt på runometer, skildrande Uleåborgs brand; inkomsten af boken var afsedd att användas för något allmännyttigt ändamål. Den hyllning dagboksanteckningarna ge åt kejsaren föreföll senare (obekant när) författaren alltför oreserverad, och han skrifver ofvanför orden »vi hurrade duktigt»: »(det hade jag kunnat låta bli).» I slutet tillägges likaså: »Ett ting ångrar jag, nämligen att jag af en ögonblicklig villa hurrade för kejsarn. (En senare anmärkning) .» Och då det sédan för den ii heter: »Kejsarn reste kl. 10», är åter ofvanför raden tillagdt: »(lycklig resa hans majestät)». Efter denna märkeliga tilldragelse blir det åter så pass lugnt, att Topelius kan tänka på att fira sitt student-