FRÅN FEMTON ÅR Til,!, SEXTON. 5 Men att »lefva med pennan i hand» hade tydligen hos honom blifvit icke blott en vana, utan ock ett behof. Sannolikt verkade redan under Uleåborgs-tiden vistelsen borta från hemmet på liknande sätt som senare: i den främmande omgifningen ville han dels ihågkomma och befästa hvad han erfor nytt eller ovant, dels bevara och stärka känslan af att hans rot var där hans vagga stått, dels slutligen, genom att fästa sina intryck på papperet, klargöra dem för sig själf. Och behofvet häraf kändes naturligtvis allt starkare i samma mån dessa intryck blefvo allt flere, djupare, mera växlande och mera omfattande. Hvilken betydelse dagboksskrifvandet för honom har, därom är han ock ganska tidigt på det klara. I andra nummern af Ephemererna för 1834 läses en »insänd» uppsats »Om nyttan och nöjet af Dagböcker». Och då denna uppsats tydligen utgör ett program för hans egen dagbok, må den här få plats så godt som i sin helhet. »En dagbok! utropar mången med ett medlidsamt löje, en dagbok, hvad kan man väl hafva för nytta eller särdeles nöje af den? En sådan kan roa barn, men för förnuftigt folk kan den på sin höjd då vara intressant, när man har viktiga, omväxlande eller intressanta saker att dit skrifva — men det eviga ett och detsamma, hvar jag var och hvad jag gjorde, det lönar ej en gång mödan att läsa, än mindre att skrifva.» Häremot genmäles: »Jag ville påstå, att en person, som uti vårt vanliga hvardagslif ej finner andra ämnen för en dagbok än de yttre conturerne af vårt eget jags förhållande till samhällslifvet, gifver tillkänna ett föga skarpsinnigt förstånd, eller åtminstone en ganska synbar brist på