IO STUDENT. eftertanke. Hvad! lämnar oss icke det inre af människo-lifvet och händelsernas gång, och förnämligast det inre af oss själfva, ämnen mer än tillräckliga för att oupphörligt dagligen sysselsätta ioo snällskrifvare? Och ni, kortsynte, ni finnen icke ämnen nog för att därmed fylla ens en enda octavsidaü! Sant är det visserligen, att en dagbok, som endast upptager det merendels torra utdraget eller sammandraget af dagens händelser, för ögonblicket ej kan skryta af särdeles intresse. Men ligger en sådan dagbok gömd och glömd under en längd af år, hittas den sedermera upp af dess sedan den tiden i många skiften bepröfvade författare eller författarinna —■ huru dyrbar skall den icke blifva ansedd för de skatter, hvarmed den riktar det saknande minnet, huru kär för de kära bilder den återkallar i vår inbillning! . . Då nu en sådan dagbok kan, så ofullständig den är, skänka ett så stort intresse, huru mycket mera nöje måste man njuta vid genomläsandet af en fullständig dagbok från yngre år, d. v. s. en historia både öfver mitt inre individuella lif och det yttre, som framställer sig för mina ögon, eller med ett ord: en historia öfver mig själf och hvad som närmast rörer mig? Hvad nyttan häraf vidkommer, så är icke heller den ringa. Hvar och en inser huru mycket stil, concepter och förnämligast tankekraften härigenom vinna. I grund af hvad jag här i korthet anfört, tar jag mig den friheten att uppmana eder, I unga, att ofördröj ligen härmed begynna. I skolen icke ångra den tid och den lilla möda I därpå använden. Snart fly edra skönaste år ifrån eder, och blott minnet af dem blir öfrigt. Men mycket utplånas ur det flyktiga minnet och går för alltid