IO STUDENT. att af morbror Calamnius lära sig skjuta harar och fiska med nät. »Bror Jösse sprang dock skumpandes förbi just för att göra narr», men den 12 augusti skjuter han sitt första villebråd, en svärta. Hemkommen kan han på en och samma dag se tretton likprocessioner passera förbi till den Johannadagen invigda nya begrafningsplatsen norrom Kudnis: en svår rödsotsepidemi härjar nämligen i trakten. Äfven han känner sig illamående, men kan ej försaka nöjet att med morbror och Henrik Backman åter göra en skärgårdstur. Han söker kurera sig med flere »droppsupar», men de hjälpa ej — lika litet som en toddy om kvällen. Så tar provianten slut, villebråd fås ej och man lefver på blåbär och surmjölk. Till yttermera visso är väderleken ruskig och stormig och hemfärden besvärlig. Ej under då att han om dagen efter hemkomsten antecknar: »var en onsdag till namnet; till gagnet af den svinaktigaste natur». Gossen hade sjuknat in i rödsot och vållade därmed modern en ny förskräckelse, särskildt då för tillfället ingen läkare fanns i Nykarleby. Men den erfarne doktor Fontell, hvilken tillkallades från Jakobstad, reste hvar eller hvarannan dag fram och tillbaka de två milen mellan grannstäderna för att sköta Zachris och Sophie, hvilken likaledes angripits af farsoten. Bägge räddades, och Topelius antecknar på gamla dagar, att han sedan under trettio års tid ej behöfde intaga sängen för sjukdom. En smula istadig var gossen i fråga om skötseln. Han kände de första dagarna »gräselig längtan efter svagdricka och fick dock ej en droppe». Denna längtan tillfredsställde han sedan olofligen, då han ännu var blott till hälften frisk, med påföljd att drickat »höll på att