Från femton år tiu, sexton. revoltera». Han tillhölls därför ännu den 30 augusti att äta »nästan ransonsvis»; men redan den 31 »gick jag 1 trädgården och trakterade mig rätt herrligt med stickelhår, vinbär, smultron och ärtskidor». Samma dag läste han 55 verser Ovidius, »det mesta jag ännu på en dag hunnit». September månad går sedan sin jämna gång, dels, såsom den föregående tiden, med umgänge, Ovidius och nöjesläsning, dels med författarskap för »lyilla Bibliothe-ket», dels åter med deltagande i gårdens höstsysslor: notdragning, besök på åkern, där skörden försiggår, och uppsikt öfver kvarnen, som nu är i gång — slutligen icke att förglömma mössfångsten. Allt mera vistas han numera uppe i södra vindskammaren, »min trefliga solskenskammare», där han sedermera får sin egentliga bostad. —- Zacharias-dagen uppvaktas han på sedvanligt sätt af Backman och Dyhr med nio skott, och själf skjuter han dagen till ära två. En bedröflig dag var för honom däremot den 30 september, sista dagen han var hemma. Hans lilla hundvalp, Iyion, som varit hans sällskap under sommaren, hade blifvit så illa sjuk, att man dränkte den, Zachris ovetande. Han »förlorade därigenom humeuret för hela dagen». Och om dödsfallet underrättade han »Handels-Bokhållaren Herr Henric Backman» genom ett ordentligt notifikationskort, klippt af papper och med kanterna målade svarta. Ännu i Helsingfors firade han I^ions minne med ett sorgekväde på hexameter. De smådrag vi här bland en mängd likartade utvalt, visa oss tydligt huru starkt pojken ännu hos honom gjorde sig gällande. Men äfven känslor af högre art lefde i hans sinne. Vänskapen och kärleken gåfvo nu,