FRÅN FEMTON ÅR Til,!, SEXTON. 13 Hvad kärleken beträffar, får sommaren sin prägel af att Mathilda är borta. Saknaden efter henne framträder, utom vid de tillfällen vi redan omnämnt, helt naturligt t. ex. midsommaraftonen och Christinae-dagen. Och med saknaden blandar sig en känsla af osäkerhet hurudan hans ställning till den frånvarande kusinen nu är. Detta så mycket mer som han ej får bref, fastän hän själf tyckes ha skrifvit. Det är blott genom Rosalie han får veta någonting om Mathilda. Men dessutom hade han tilllåtit sig att skämta rörande en annan flicka, och Mathilda hade tagit detta för allvar. Så vet han ej om han skall våga skrifva ånyo, men besluter sig ändtligen därtill sista dagen han är hemma. För egen del är han »oföränderlig och fast i sitt beslut» — naturligtvis att vara »Trogen M. C. Iy.» I bredd med dessa personliga förhållanden omfattar dock hans intresse under denna sommar äfven allmänna angelägenheter. Gärna lämnar han Ovidius för tidningarna, när dessa »väl till pass» komma — i »packor». Och att han låg inne äfven i sådana fosterländska förhållanden, om hvilka ingenting fick skrifvas i tidningarna, det synes af hans yttrande i dagboken, då underrättelse kommer, att postchefen och senatorn Ladau dött: »Ändteligen knep hin håle en god stek!» L,adau var bland annat illa beryktad för att vid posten ha anordnat ett »svart kabinett», där privata bref öppnades. En annan gång läste ynglingen Arwidssons bearbetning af Rühs' »Finland och dess invånare» och »förargades öfver Sanct Henrics ben», d. v. s. öfver att ryssarne år 1720 röfvade dem ur Åbo domkyrka.