IO STUDENT. Den i oktober slog afskedets stund, men denna gång kostade det honom ej en tår, ty »ingen Mathilda skänkte mig nu som fordom en ljuf hjärtelig af skedskyss. . Stackars Zachris, huru bedrog dig ej hoppet att i sommar se henne åter.» Men det vakna ynglingasinnet stannade ej länge i tomhetens värld, utan mottog begärligt nya intryck. Så framträder redan på denna färd för honom rätt tydligt motsatsen mellan inlandets natur och den österbottniska. Hos reskamraten L,ogren uppspårar han likaså en motsats mellan vara och synas, något som visar att han öfvat sig i att se djupare än till ytan hos de människor han är tillsammans med. Och att han antecknar sitt omdöme i chiffer, det låter oss förstå, att han betraktar detsamma som utslag af ett inre tankelif, i hvilket ingen annan var delaktig. Efter ankomsten till Helsingfors lefde han några dagar »på kappsäck» (han bodde hos Thunebergs), men installerade sig innan kort i den bostad han skulle dela med sin forne informator Blank. Åtskilliga möbler köpas, uppassningen besörjes af en madam och middag intages klockan tolf på ett spiskvarter för åtta riksdaler i månaden. Frukost äter han ock i början på samma ställe, för tre riksdaler i månaden, men uppsäger snart aftalet härom och får sedan utan tvifvel sin morgonmat genom madammens försorg, likasom han äfven äter kvälls-vard hemma. Ibland slår han sig dock lös och går på kvällen till spiskvarteret för att möja sig med ris- eller mannagrynsgröt; likaså besöker han fortfarande sin gamla väninna tejungfrun. Strax efter ankomsten till universitetsstaden gör han sina uppvaktningar hos rektor, inspektor, kurator och