IO STUDENT. förbund sin stora betydelse, ty efter återkomsten till Helsingfors blef han sedan daglig middagsgäst hos Rosen-kampffs. På bröllopet valsade Zachris för häftigt, hvilket skadade hans ännu ömtåliga bröst. Detta medverkade säkert — åtminstone i någon mån — till att alstra den stämning, som framträder vid trettondagens »the, dans och soupé hos morbror Gustaf». Han skrifver därom: »Inne till danssällskapet, som var ganska talrikt. Ungdomen begynte med ifver sitt nöje och de äldre sin conversation, sitt punschglas och träkarl; jag förblef neutral och betraktade overksam utan särdeles intresse de vimlande paren.» En liknande »neutralitet» iakttar han äfven vid andra af de nästan dagliga tillställningar och fester, som följde efter bröllopet. I stället sluter han sig allt närmare till de båda »pålitliga vännerna», Backman och Essén, och dessa gifva äfven å sin sida honom förtroenden, öfver hvilka han är glad. leke underligt då, att han betraktar det som ett »heroiskt vänskapsprof», då Henrik den 14 januari klockan half sju om morgonen i skarp köld infinner sig för att gratulera honom. Men neutraliteten gentemot sällskapslifvet har ock en djupare grund: Mathilda, som för hans känsla är medelpunkten i denna krets, är fortfarande borta. Af saknaden efter henne synas i dagboken under höstterminen blott spridda spår. Det ser nästan ut som om hans olikartade sysselsättningar skulle ha undan-skjutit denna känsla om dagen; men i nattens drömmar lefver den. Så drömmer han en natt »om död och kärlek, om Pappa, Mamma och Mathilda». Och kort därpå harAhan mot morgonen »en outsägeligt ljuf dröm om