IO STUDENT. Och denna känsla af öfvergång från barn till yngling — hvilken öfvergång ock på sitt sätt markerades af att han »erhöll som present den ena af pappas stora sjöskums-pipor» — den får följande dag ett än bestämdare uttryck. Rosalie hade berättat, att Mathilda »troligen» skulle komma hem följande sommar. Zachris »tog det osäkra hoppet genast som en viss sak» och skrifver därom: »Mitt hjärta klappade hårdt, hela min själ bäfvar ännu vid den tanken: efter få månader ser jag Mathilda åter. Bäfva, sade jag, ja, af längtan, glädje, hopp och fruktan på en gång. Ödet skilde barnen åt, nu för det jungfrun till ynglingens möte, desamme och dock icke desamme. Underbara natur! I dag ännu för tu år sedan låg Mathilda på Kudnis. Skall väl någonsin en sådan tid återkomma? Ack, jag fruktar att den iskalla verkligheten en gång skall rysligt väcka mig ur mina sköna drömmar om framtida sällhet.» Med detta uttalande inleder han ett särskildt häfte »Chiffer Anteckningar». Men likasom för att protestera mot det sista uttrycket af misströstan, förser han häftet med detta motto: Skönaste drömmen om sällhet och ära, kronan af lifvet, o ungdom, är du.