I^ÄRDA DATKR. 37 ett möss», hvarvid han »ordentligen förde protocoll», så fann han att »det lilla kräket var rätt konstigt inrättadt, men det förekommer mig som skulle ändå naturen litet slarfva med sådana så talrika pysslingar.» I detta likasom i många andra fall visar sig ock, att föräldrarnas uppmaningar att »flänga ögonen» (i: 273) burit rik frukt, ty han begagnar alla tillfällen som erbjuda sig att se och lära något nytt. I Nykarleby är Halleys komet år 1835 ett allmänt samtalsämne. Topelius spejar ifrigt efter den, men — missledd af en notis som han fått af Blank — i en oriktig trakt af himmelen. Så blir Albert Dyhr den förste som upptäcker den märkvärdiga himlakroppen, hvaröfver Topelius är smått förtretad. Men i gengäld kunde han säkert bättre än Dyhr föra upplysningens talan genom att förklara fenomenet och »trösta» de många, som voro rädda för den underliga stjärnan. Med intresse betraktar han likaså en solförmörkelse, den första han sett, och senare en månförmörkelse. Lika intresserad är han af »den nya uppfinningen af microsco-per», förevisad af »en svensk äfventyrare» mot entré af två rubel. Engång besöker han ett menageri och rider på en dromedar. Och naturligtvis är han med, då det första passagerar ångfartyget i maj 1837 visar sig i Helsingfors och gör en utfärd utåt Sibbo skärgård, likaledes för två rubel. »O! det var roligt att midt öfver det dånande hjulet eller främst i den fradgande st äfven, med en rökande cigarr mellan läpparne, lugn skåda ner i det hvitnande djupet och beundra människotankens seger öfver elementerna. Få äro de — och dessa få förklarar jag för äkta trämänniskor — som ej vid sin första resa på ett ångfartyg fattats af en tanke på snillets makt.»