IO STUDENT. På sätt och vis en yttring af hans vetgirighet är ock att han engång åhör en buktalare, hvilken härmar allehanda djur, bland annat en gris »så naturligt, att alla svin bland sällskapet råkade alldeles i extas. En knäfvel till karl! Jag ångrade ej mina 2 rubel.» * I bredd med de klassiska språken intaga de flesta andra humanistiska vetenskaper en rätt undanskjuten plats i hans studieplan. Den orientaliska litteraturen egnade han mycket liten uppmärksamhet; filosofin något mer: han åhörde 1836 och senare Tengström samt höstterminen 1837 Snellman (som gaf ett kollegium i logik, »mycket intressant»). Än större dragningskraft hade litteratur-, eller som ämnet då benämndes lärdomshistorien. Visserligen antecknar han, första gången han åhör en föreläsning häri, smått ironiskt att läraren, adjunkten och t. f. professorn Blomqvist (tillika vice-bibliotekarie) »läste om böcker inbundne i människoskinn». Men längre fram betecknar han Blomqvist som »en bland mina favoriter». Hans smak tyckes dock ej vid denna tid ha delats af alltför många, ty på föreläsningarna hade Topelius ibland blott en eller två kamrater. Redan åtskilligt tidigare hade han dock gifvit en annan professor benämningen »en af mina favoriter» och denne var representanten för historien, Gabriel Rein. Hans föreläsningar tröttnar Topelius ej att åhöra termin efter termin, och när de komma i kollision med Bons-dorffs eller Sjöströms, få dessa sistnämnda vika. Rein hade utnämnts till professor i april 1834 (förut hade han varit lektor i tyska), och genast följande hösttermin besöker Topelius hans föreläsningar, dock först