TyÄRDA DATER. 47 »Barnslig är han, det måste jag säga — säger kanske den som torde läsa min dagbok. Förlåt, förlåt, käre vän, det blir väl bättre. Många barnsliga idéer skola snart nötas bort — men det barnsliga hjärtat ville jag ej för mycket godt bortbyta.» Äfven på detta område sålunda ett allt mera vaknande medvetande af att han utvecklas till yngling. Också säger han kort därpå, när han tillsammans med Blank anmält sig till Iyinséns privata kollegium, först: »På det sättet vill jag forcera mig till flit, ty flit har jag af nöden», och sedan, då han minnes att Blank, nu hans studiekamrat, engång varit hans lärare: »Men — 6 vintrar hafva snögat sedan den tiden öfver jorden, skol-fuxen har blifvit en civis academicus, den barnsliga pilten — en halft barnslig, halft tänkande yngling. Men, Gudskelof, under peruken ljusnar det mer och mer, under västen klappar ett redligt hjärta. Framtiden skall, om en sådan förunnas mig, utveckla de frön där ligga förborgade: måtte de goda fatta stadig rot, de onda för- kväfvas! . . Heliga sanning, hvile din anda öfver mig!» * Med den enformighet lifvet vid boken under terminerna erbjöd, är det naturligt nog, att ynglingen mest egnade ferierna hemma i Nykarleby åt andra sysselsättningar. Men höstterminen 1835, då han beslutit stanna hemma, antecknar han den 1 september, att han börjat studera, samt den 2, då han läst hundra verser i Homeros: »Mamma vill jag skall läsa bra. Nå nå, jag hoppas sonen vill detsamma och skall utförat.» Och när kamraterna resa in till Helsingfors, skrifver han: »Res ni gubbar, jag skall försöka att inte vara lat här hemma, jag.»