IO STUDENT. »Det gifves dagar då man är flitig, då man med hjärtans lust griper till boken och arbetar så att det må aldrig ta slut; men det gifves ock dagar då man är sömnig och trög och uträttar ingenting, det vill säga med ett ord då man är lat. Det senare fallet inträffade med denna tisdagen, då jag satt och åt pepparnötter och med särdeles vårdslös min blott då och då tittade i boken. Det förargar mig alltid sedan att veta sig ha uträttat ingenting.» Men den tidiga öfningen i att »vinna på sig själf» gjorde att han efter bästa förmåga sökte motverka inflytandet af sådana stämningar. Med fullt fog säger han engång: »Jag har god vilja att arbeta och önskar blott att ha ihärdighet att hålla ut jämt.» Ty ganska många äro de uttryck dagboken innehåller för stark pliktkänsla beträffande arbetet. Och för att ytterligare hålla reda på sig själf förde han bok öfver antalet arbetstimmar för hvar dag samt bestämde för sig ett visst medeltal; uppnåddes för någon vecka ej detta tal, så öfverfördes »deficit» till följande vecka, då det borde utjämnas. Och det mått han sätter för sig tyckes vara minst sju timmar om dagen; men ett par gånger omtalar han arbete kl. 9—1 och 3—7 såsom regel för hans dag; ja äfven nio och tio timmar antecknas. Med fullt fog förser han alltså det dagbokshäfte, som börjar den 19 september 1834, med tvenne motton ur Franzéns Studentvisa. Först: Allt vet sin tid, och vi, tänkande tropp, vi skulle vårt klockslag ej veta? Och sedan: »Blott flit så dygd som lärdom gör.» Men därefter följer ännu ett tredje, af egen tillverkning: