IO 64 STUDENT. hjärtat på engång fylles af medlidande för den olycklige fursten och af förbannelser öfver hans bödlar.» Och den ii december samma år: »Rein, collegium om Storkyro slag. Det är alltid något som högeligen förtryter mig.» Men fortfarande slutar han gärna sina terminer med återblickar på de resultat han nått. Så heter det våren 1837: »Seende tillbaka på denna vår, är jag, oaktadt min lyckade skrifning, icke rätt nöjd. Mitt arbete, hufvudsakligen riktadt på chemien, har varit för ensidigt och frukterna klena. Vilja har aldrig fattats och ej heller arbete, men methoden! methoden! När skall den, fullföljd med säker blick, leda till sträfvandets efterlängtade mål?» Men på dagen ett år senare säger han: »Farväl o mäter Academia, hvilken jag nu reser förbi. Mången stund har gått till spillo här, men äfven mången timmes glada flit minns jag hos dig, Och kärleken till vetenskapens rika ljus, den lärde jag af dig. Haf tack! Dig kröne ljusets fader med mänskosnillets bästa glans! Och krosse egoismen, obscurantismen, som hemligt ammas i ditt sköt! Och gifve dig i finska hjärtans fasta dygd ditt säkra värn och stöd!»