Topelius och Essén som bjudare (s. 76). 23. Andens fria folk. Om än sålunda läsningen för examen kunde, åtminstone i vissa delar, hos studenten väcka »kärleken till vetenskapens rika ljus», så var det säkerligen ej genom den han lärde sig hylla »ljusets fader» och känna sig som en motståndare till »egoismen och obscurantismen». Men den första terminsfest han deltog i hade ju redan »lagt studentlifvets högre, ljusare sida i tämmelig dager för en oerfaren», och så var det ock inom den österbottniska kamratkretsen han efter hand blef allt mer delaktig af den kulturtradition, hvars härd och tolk universitetet städse varit och som genom Porthan och Franzén fått ökad bestämdhet och lifaktighet. Såsom i början af vår framställning visats, hade under adertonde århundradet den finska fosterlandskänslan, hvilken tidigare varit företrädesvis negativ, genom förbindelsen af ideellt-humanistiska, fosterländskt-vetenskapliga, pedagogiska och ekonomiska syften, småningom fått ett allt rikare positivt innehåll. Fredrikshamnsfreden innebar i detta, som i så många andra afseenden, en nästan lifsfarlig amputation, i