ANDENS FRIA FOI,K. 75 Denna sanningens ande skall hålla studenternes hjärtan i brand, och engång, o älskade fädernesland, hugsvaladt af oss, skall du glädjas. Därefter följde ett föredrag af Ahlstubbe om »vår oför-gätelige Porthan, en man hvars minne gör Finland stolt och väcker håg för det ädla i dess ynglingars bröst». Så kommo »skålar och granna tal utan ali ända». Men »ännu aldrig dracks någon skål med lifligare deltagande» än det Topelius egnar Snellmanstal för de hemmavarande. »Det var ej en skål som conveniensen förestafvade, det var våra hjärtans ingifvelse.» Ej mindre anslås Topelius af Snellmans därefter af sjungna sång, äfven den varierande' ett franzénskt tema. Sanning vår sträfvan är, sanning, sanning vårt begär, sådan är den hälsning första strofen sänder till »ett silfradt hår» där hemma, medan i den följande strofen, till »modershjärtat», sanning utbytes mot godhet, och slutligen i den tredje mot skönhet, när vårt namn i enslig stund hviskas fram från rosenmund. En treklang värdig en Hegels lärjunge, men dock med adress till de hemmavarandes hjärtan. Topelius dröjde ej att afskrifva sången för moderns räkning. Eljes hade han vid dessa båda fester äfven haft förtroendeuppdrag af nationen. Vid den förra var han jämte Blank tillställare och fick sig på slutet en skål tillsammans med denne och Ehrström, som hade bryggt