74 STUDENT. »på intet vis ruskig efter det ganska måttligt njutna gårdags calaset». Den intellektuella välfägnaden var så mycket större, och att äfven i festernas hänförelse blandade sig ett stänk af oppositionsanda bidrog blott till att förhöja stämningen. För Topelius hade festen våren 1834 sin största betydelse genom att, då Stenbäck proponerat allmän brorskål, »Runeberg — Finlands ära, academiens prydnad och österbottningarnes ljus — förklarade att äfven han i afseende å mig eller rättare jag i afseende å honom ansåg [= fick anse] denna skål fullkomligt giltig — han, för hvilken jag helst och lifligast alltid skall ropa mitt vivat. Detta ansåg jag för det mest hedrande mig härstädes vederfarits.» Runeberg blef vid festen föremål för liflig hyllning, som säkert äfven innebar en protest mot att han i adjunkturfrågan blifvit tillbakasatt. Också Linsén hyllades med att af österbottningarne väljas till hedersledamot. Följande terminsfest — då Runeberg likaledes »upphurrades» och Svanen sjöngs —• hade sitt förnämsta intresse i litterärt afseende. Känslan af samhörighet hade vaknat afdelningarna emellan, och så dracks »en skål för broderligt samband mellan hela corpsen, adresserad till de närvarande representanter af andra nationer». Därefter af sjöng sångsällskapet »Stenbäcks sköna brödra-sång», där —- alldeles i Franzéns anda — sökandet efter sanningen framställes som det hvilket förbinder de unga. Att sanningen söka, det längtar vår själ; med flygande fanor och klingande spel går tåget till henne beständigt.