BORTA OCH HEMMA. IOI flygeln fick stå kvar i Helsingfors, och Zachris hann för den bli »svag som för en mänsklig varelse». När den sedan hemsändes, fick han i stället hösten 1837 det gamla kära pianot från barndomshemmet. Och när så en klarinett blåste i grannskapet, tog han efter på piano, »och så stal jag mig till en af våra vackraste valser.» Bolagskapet med Blank var ej oblandadt angenämt. Redan första terminen hade denne rätt ofta bekanta hos sig, hvilka spelade kort och hindrade Topelius att läsa. Han grep i sådana fall ibland själf till korten, men lade patience, en sysselsättning som då verkligen gjorde skäl för sitt namn. En annan gång läste han i Beckers världshistoria om franska revolutionen, »mänsklighetens och fransmännens outplånliga skamfläck». Ett af dessa spelpartier räckte till midnatt och afbröts blott genom att ljusen togo slut. Ja det nya spelet boston väckte hos spelherrarne ett sådant intresse, att man, just då Topelius hade som brådast för sin teologie-examen, spelade ett helt dygn i sträck, med afbrott blott för en kort måltid, och han måste stänga in sig, »helt led det spelandet». Senare antecknas spelpartier ej så tätt, men äfven nu ibland fortgående till klockan tre på morgonen. De föranleda ock ironiska anmärkningar om »detta behändiga medel att tuer le temps et perdre 1'argent» m. m. dyl. Att förhållandet till Blank äfven eljes ej alltid var fullt harmoniskt, tyckes anges af notisen (1837): »Tal med B. om våra inbördes förhållanden, som ett par gånger oroats af hagel och blixt.» Men hans dagliga lif hade äfven en annan sida af öfver hufvud mera glad och åtminstone mera sällskaplig karaktär. Han åt hela denna tid middag hos Rosen-kampffs och hade därvid, samt ej sällan om aftnarna,