98 STUDENT. förut säges, att hon »tyckes bilda sig till en skönhet af första rangen». Ett år senare är stämningen ännu mer ironisk och mycket lik den, i hvilken han kort därpå tecknar supén hos Rosenkampffs. Hans beskrifning på en picknick kan sammanfattas i orden: »Evigt en och samma hofdams-min hos damerna, evigt samma meningslösa röra af caval-jerer på golfvet.» Och åter följer en jämförelse: »Ah ändå — en dans i NyCarleby, en dans i Hfors — hvilken skillnad!» Denna jämförelse utvidgas följande höst, då han på en picknick alis icke dansar och hade »föga annat roligt än att nyttja mina bägge naturliga lorgnetter». Hemkommen klockan tolf »tämmeligen liknöjd» skrifver han: »Och när jag såg den stora världens lilla glädje och tänkte på den lilla världens stora glädje, då blef jag glad och tänkte i mitt sinne: fattigdom och rikdom gif oss icke, ej heller höghet och låghet, eller makt och förakt. — Men gif oss ett gladt mod, ett förnöjsamt hjärta och måttligt af allt, och vi skola vara lyckliga, vi små, ty vi äro stora i vår ringhet och i vår obetydlighet äro vi mäktigare än furstar. — Jag kom något för långt, ty jag vet väl att Hfors icke är någon stor värld, men det är likväl den stora världens läraktiga apa. — Och så får jag bekänna, att jag icke alltid är den gyllene medelmåttans förfäktare, synnerligen hvad bildning beträffar, på hvilken jag här mest haft afseende. Men är det fråga om att afgöra mellan denna konstlade fina och likväl oftast så halfva och ytliga bildning, hvaraf hufvudstadens societéer glänsa såsom glasdiamanter vid vaxljus och lampsken, mellan denna glittrande bildning å ena sidan och å den andra den ringare, anspråkslösare, obe-