IO 2 STUDENT. till marken — dessa äro dina likar. — Med rysning lämnade vi dessa syndens förbannade hemvist, ty vi hade sett nog. — Herr Blank tadlade mig. — Man måste se lasten i dess sanna gestalt för att rätt fatta afsmak därför, sade jag.» Denna afsmak för lasten var också tydligen hos honom synnerligen stark, och i förening med den kraftiga själf-disciplin han öfvade, bevarade den honom säkert för många faror. Ty äfven bland studenterne fanns vid denna tid rätt mycken råhet, och medan hälften af dem »arbetade med myrans finska ihärdighet», njöt den andra af lifvet. Så hade nog Blank på sitt sätt rätt: den lust Topelius visade att lära känna lifvet från alla möjliga sidor hade kunnat vara farlig, därest den ej motvägts af så att säga en moralisk skönhetskänsla, alstrad af den rena atmosfären i hemmet och, som nyss visats, kraftigt understödd af kontrasten mellan den naturlighet han ansåg råda i den fjärran hemorten och förkonstlingen, förbildningen i hufvudstaden. . Och det är märkeligt att se, huru denna skönhetskänsla för hans egen del gärna tar sig uttryck hämtade från Franzéns dikter. Efter afdelningens terminsfest våren 1836 antecknar han sålunda: »Så somnade jag lätt och gladt och tänkte på Franzéns ord: Efter en kväll, måttligen njuten, hjärtligen sluten, sofver man roligt och vaknar man säll.» Följande dag heter det: »Allmän klagan öfver crapula Jag hade icke försport den ringaste.» Och liknande anteckningar finnas efter flere fester.