IO 2 STUDENT. »sällan och med mått». Så kunde han ock vid sina observationer på den omgifvande världen ha hjärtligt roligt åt att äfven äldre herrar på majfesterna »utbytte sina doktorsminer mot längesedan aflagda studentfasoner», så att t. ex. ett kammarråd och en konsul brottades och »tumlade muntert om i gräset», eller åt att vid en faunamiddag de akademiska fäderne voro »trefliga och fami-liera», men med påföljd att vid uppstigandet från bordet »mången nödsakades att med varsamhet gå tillväga af lätt begripliga skäl». Så mycket mer kunde han då taga ungdomsglädjen i försvar. Så heter det t. ex. om majfesten 1836: »Man slog nu boll under det musiken spelade och glasen klingade. Canceller och Rector blefvo, hvar för sig, vid deras ankomst upphurrade, och mössorna flögo därvid i luften. — Denna del af kvällen, den mest sansade, var kanske den mest roliga, medan alla ännu ägde förmåga att känna den rätta glädjen och innan ögat stöttes af njutningens öfvermätt.» Men äfven under festens senare del finner han att »stundens glädje var visst icke förkastelig. Människan, ungdomen, och i synnerhet vår stela, tröga ungdom, smidd i den evigt enahanda anderiktande men kroppsödande studiernas värld, måste understundom slita sig lös därifrån och, med hela den sparsamt njutna domnade och återvaknade ungdomsglädjens yrsla, kasta sig öfver stundens fröjd och i den finna en själens hvila, men ett sinnenas vaknande till ett fullare, lefnadsfriskare lif. Därföre — eho som äger ett varmt hjärta i sin barm, det tänkandet icke förstelnat och njutningen icke förslöat, han skall visserligen med glädje, såsom med måtta, här tömma sitt glas och deltaga i vår ungdomsfest,»