BORTA OCH HEMMA. IOI Äfven det mindre ideella nöjet kortspel idkas rätt mycket i den krets där Topelius rör sig, och själf deltager han äfven tidtals icke så litet däri, detta, som längre fram skall visas, tydligen beroende af den stämning som eljes beherskar honom. Men han spelar »mycket tran-quilt och blir visst aldrig någon storspelare». Ja då man engång hållit på till klockan sex på morgonen, säges: »Detta oaktadt spelade ingen af oss af passion eller behof, och förlust och vinst blefvo merendels kopeker.» Och likaså följer hösten 1836 efter en »träkarlsperiod» och en »cucuperiod» slutligen, likasom hos Runeberg, en »schackperiod». Redan tidigare hade han någon gång spelat piquet på the, och då han förlorar en kopp, tillämpar han på sig det bekanta ordspråket och säger att om detta slår in, »så vill jag tappa enormt hvar gång jag spelar». Då han sålunda äfven här lefde i sin egen tankevärld, hörde han ock under spelet med nöje på huru Elfving, som nästan aldrig spelade, i stället »musicerte på pianot» eller med sin präktiga bas sjöng Fredmans »Ack du min moder säj hvem dig sände». Men ännu bättre trifs han på två eller tre man hand och i samtal om »högre ämnen», om litteratur och poesi eller »om kärlek m. m.» — det sistnämnda med två bröder Helander, hvilka ofta gingo hos honom. Vid dem fäste han sig mycket, särskildt var det »vackert att se med hvilken vänskap dessa bröder omfatta hvarandra inbördes». Till det intryck de gjorde på honom bidrog säkert ock att den ena af dem, Olof, »ville veta mycket om NyCarleby, där hans mor varit född och där han lofvade hälsa på mig». — På samma sätt finner han det vara »ett vackert drag», när vännen Cederman, då han