IO 2 STUDENT. firade sin namnsdag, »midt under munterheten steg opp och bad oss dricka med sig hans hemmavarande mors skål. Vi instämde glada däruti, och jag är öfvertygad om att hennes son gör henne glädje på gamla dar.» Med sådana tendenser är det naturligt, att för Topelius värdshusbesök hörde till undantagen, medan han fortfarande underhöll vänskapliga förbindelser med te-jungfrun. Och de sparsamma lefnadsvanor han sålunda följde härrörde ock af omsorg för moderns kassa. Härom säger han engång, då han nödgats låna 30 riksdaler af Rosenkampff: »Knäfveln så det går penningar här i Hfors. Blänken säger jag är snål, och Mamma har väl någongång ment att jag ser för lite på styfvern; jag tror att jag är eller gör ingendera. Sista höstterminen kostade 158 rdr rgs, några större extra utgifter oberäknade.» Så till vida hade Blank nog rätt, att Topelius vid behof visste hålla på styfvern. Men detta gällde då främst hans nöjen. Tre år förorsakade han faunasällskapets roliga men dyra middagar. Och på själfvaste första maj 1837 >>var Matts i kassan, och det till den grad, att jag måste refusera en mjödpojke, som bjöd ut sina bouteiller för 8 sk. b:co stycket: »ty vi hade redan druckit tillräckligt»!» Men dessa försakelser ske med godt humör. Samma första maj »på morgonen componerade han ett maj doftande, lärkklingande, högt bornerande bref» och skref likaså en travesti på »Kom sköna maj och blicka», skildrande hans penningknipa. Och han tröstar sig med att »första Maj i personifierad visserligen är bättre belåten med ett friskt hjärta och ett gladt sinne, än med den gladaste boutelj». Äfven i andra afseenden kan han visa samma förmåga att försaka. Vårtiden lockar naturen honom ut i