BlyEKNANDK SOI,. 137 skaldesjäl var ju sedan barndomen öppen för intryck af det kvinnliga behaget, hvar det fanns; han betecknar sig ock (1836) som en »amateur du beau sexe généralement, et singuliërement de la beauté et de la jeunesse», och en annan gång (1839) säger han: »Det är dock visst och sant: en vacker flicka förgyller allt, poetiserar allt, hon må då . . gå i siden eller hemväfd ull, vara rosenderöd eller castaniebrun — ja till och med promenera i träskor och heta Eva Chaisa, det gör litet eller intet till saken.» — Och särskildt ryktas det till Nykarleby, att han funnit Hilda Holm vacker. Så brys han för henne, men ock för åtskilliga Nykarlebyflickor — naturligt nog, då han bland dessa har så många kusiner och barndomsväninnor, med hvilka han står på förtroligaste fot och hvilka framför allt äro särdeles gifmilda med kyssar. Sådana kan han »komma sig till» af de mest olika anledningar: då han gratulerar på namnsdagar (»namnsdagsknäpp»), vid afresa till Helsingfors eller då han följt någon en fjärndels väg, då han på sin födelsedag 1836 rakar sig första gången, då han läst högt hos Lithéns — hvarvid äfven en deras släkting, Alexandra Lalin från Gamlakarleby, följer kusinernas exempel — ja ibland »oförhappandes». Mathilda gör i detta afseende intet undantag; han får än en »nattkyss», än vid hemkomsten från slädpartiet »den varmaste kyss från hennes läppar till belöning för det jag haft så roligt», o. s. v. Än mer: när han på nyåret 1835 med flere af sina kvinnliga kusiner har på Kudnis tillbringat en afton under det gladaste skämt, säger doktorinnan till afsked: — Du kan just ta dig en kyss af flickorna allesamman. Hvem är färdig härtill, om ej Zachris; han går raden ut och slutar med Mathilda, hvarefter modern yttrar: