SKAIyDEKÄRIyEK. Han hade denna sommar hos sig på Kudnis kamraten Justus Staudinger, hvilken jämte sin syster Charlotte kommit till Nykarleby för att dricka brunn. Och när Lindqvists, hvilka äfven varit på Alörn, återvände därifrån den 13 juli, heter det att Staudinger »såg och åter såg på den vackra Emmy», och »samma farliga flicka utgjorde vårt aftonsamtal. Aj! aj!» Denna anteckning efterföljes af flere liknande. Emmy är »mycket söt», Justus »mycket kär», han »sitter på kroken — skam fae [= få] den ändå som säger att där äro några krokar utlagda.» Och samme Justus har ett mycket godt »väderkorn»; ja han är »en riktig spårhund» och vet att göra visit på ställen där han kan träffa Emilie. Zachris följer naturligtvis alltid med och förklarar den 23 juli: »Ännu är jag oegennyttig, lille bror.» Ja han råder Justus, då denne gör kortkonster medan Emmy spelar, att »för gubbens skull lyssna mera på musiken». Emmys far var nämligen mycket intresserad af sin dotters spel. Men ej nog härmed. Äfven Henrik Backman intages af Emmy och täflar med Justus. Yttermera gör sig borgmästar Haeggström grön för samma dam, och Blank, som kommer den 7 augusti, bryr sig knappt om att gå på en lysnings visit, »ifall intet Emilie är där». Så vet man nog hvem Zachris menar, då han finner en nyss utslagen magnifik stockros »ej olik en ung flicka som, innan man vet ordet af, är just vorden en prinsessa af första rangen». Den 8 augusti reste Lithéns, och den 9 Henrik Backman till Stockholm. Sistnämnda dag kommo bröderne Helander enligt löfte till Kudnis på ett par dagars besök. Dem och syskonen Staudinger ville man då »bereda det