i66 skaldekärlek. Slutomdömet om ungherrarna blir, »att mycken gen-tiliesse, courtoisie m. m. återstode för oss att lära», men att han instämmer med en vän »att vi äro förbannadt hyggliga karlar i alla afseenden». Denna öfversikt af Nykarleby-societeten, hållen i den forna välvilliga stilen, innebär på samma gång ett afsked från denna krets: han hade beslutit att öfver sommarferierna stanna i Helsingfors. Men dessutom gjorde han denna afton en upptäckt, hvilken åter helt och hållet ändrade hans stämning. Henrik Backman hade under hösten länge varit sjuk och hållit sig inne. Då Zachris den 16 november 1838 är hos honom, förekomma »resonementer i många ämnen, medan vi fira brasan — galnskaper först, sedan öfvergång till allvarsammare ämnen: om philosopherna och deras inflytande på mänskligheten, om gränsorna för vårt vetande, om evigheten försinnligad i stjärnorna, om lifvet och dess hopp — och mycket annat. Hej ko har under de ensliga veckor han tillbragt på sin kammare läst mycket och har mer än förr tänkt öfver ämnen som ligga utöfver det alldagliga lifvets kretsar.» Den 14 december är Zachris åter hos sin vän, och nu resonerar man »hufvudsakligen om framtiden, dess planer och dess hopp — därunder om flickor — görande i korthet en mönstring af våra och kommande till lika resultat». Många goda och vackra flickor finnas, bäst af alla räkna vännerna fyra, »och af dessa fyra åter en, om hvilken vi tänkte lika. —■ Utvecklar mina åsikter hurudan jag ville fordra och önska en sådan »einziges Iyicht für das ganze Leben». Hindrik negligerar mera utseendet, ytan, än jag. Pytt, min herre! inbilla mig inte det. Han fordrar endast »att hon skall vara kvinna». Det är endast att