200 skaldekärlek. Ehuru i början något sömnig, fröjdar sig Topelius snart åt balen. Den skiljer sig från »handelsbalen»: där såg man »ett potpourrie af nationer», här ser man »mindre af Ryssland och Tyskland: det vackra Finland har öfverhand». Balen är »en finsk bal, en nationalbal». Än mer: »På den förra såg man hufvudstaden, på denna hela landet representeradt. Och så väl representeradt! Friska, lifliga, lefnadsglada ansikten, spelande blickar och friare umgängeston. Du skulle bland alla dessa landscousiner och herrskaper från provincerna hafva väntat dig små-stadsmanerer, löjliga toiletter, stelhet, förlägenhet, kråm-ningar och krus — men nej! Toilette, ungängeston och allt så skickligt och otvunget, blott friskare, friare, tref-ligare än den moderna världens mattslipade glans.» Så kommer supé med mycket champagne; enhvar af värdarna har två flaskor till sin disposition, och äfven damerna måste göra champagnen och värdarna heder. Kejsarens skål proponeras, därpå följer »ett hurrarop utan gränsor och en kanonsalva sådan att hela huset darrade och champagnen i glasen bornerade ut öfver bräddarne . . Snart proponerades det kejserliga husets skål, då började åter det förskräckliga skjutandet och hurrandet, så att man beklagade Revalsboarnes nattro på andra sidan hafvet.» Småningom bli damerna skrämda af larmet och göra uppbrott, »men det varade väl en timme innan tambou-rerna voro toma och hvar och en fått sitt. Senatsklockan slog 5 på morgonen.» Därefter kommer »stöfvelvals», men däremellan upp-hurrande af »fideskarlar, Lönnrot, Runeberg med flere. Jag satt just och talte med Runeberg bakom ett bord, då han öfverfölls, lyftades öfver bordet och, fast han af alla