lagern vunnen. 209 krafter höll fast sig i dörrposten, bars ut och rundt kring salongen under oupphörliga vivatrop. Kl. 6| på morgonen lämnade jag balen med Stau-dinger . . Solen stod högt på himmelen, torget vimlade af folk — det lofvade en vacker dag. Detta var nu magisterbalen; detta var nu den 20 Julii 1840.» Men ännu har Topelius åtskilligt att förtälja om festen. Lönnrot berättade om sin hemvandring: — När jag kom ut på trappan, så märkte jag att staden gick ikring. Då tänkte jag: hvad skall du gå omkring mig, jag kan ju gå omkring dig. Så gjorde jag också och blef spiknykter på kuppen. Följande dag är »reipeläisiä», som Topelius kallar det — kalas på det öfverblifna af mat och dryck. Här går hvem som vill under dagens lopp, rektor och andra professorer bland dem. Äfven en af de utländske gästerne, professor Schröder från Uppsala, är med. Hans skål drickes, och han svarar med löfte att »säga sina landsmän att det fanns finska hjärtan som, lika med deras, klappade högt för det sanna, ädla och sköna.» Och de unga sända med honom hälsningar till »Uppsalagossarna; det hade varit oss en stor glädje att klinga med dem engång tillsammans.» Därefter följes rektor hem af väl femtio ungdomar, och Schröder går med honom och stannar där. Klockan är då 3 e. m. Topelius går hem och sofver middag och återkommer klockan fem. Då är Moberg där — »men besynnerligt nog fick ingen sig ovett för sina candidatröster». Vi förbigå beskrifningen på den förödelsens styggelse, som möter Topelius, då han ännu sent på aftonen återvänder. »Tre lustiga bröder svärmade ännu som