238 det högre lifvet. och sjunger Svinaherdens visa, än musicera rumkamraterna tillsammans eller sjunga trio med Elfving, eller Zachris duo med Staudinger. I kamratkretsarna sjunges det fliteligen, och de båda sångsällskapen, afdelningens och det privata, utföra en mängd sånger. Jeana Backman, Emilie Lindqvist, Charlotte Staudinger och flere andra damer sjunga till gitarr; Ida Thuneberg exekverar »På nattlig strand vid svall och bölja». På Alörn stå flickorna i månskenet på möljen och sjunga. Hemma spelar Zachris fyrhändigt med Sophie, och när »Sophie la cadette» sommaren 1838 är på Kudnis, antecknas: »Alla kvällar upp till midnatt och därutöfver — lilla cousine spelar favoritvalser — ibland Fra Diavolo. Välsigna mig, kära barn, säger Mamma, sitt inte opp till ljusan dag.» — Och naturligvis besöker Zachris flitigt konserter, musikaliska soaréer, operor och oratorier, likasom i ensliga stunder pianot fortfarande är hans sällskap och tröst. Men en än djupare betydelse fick musiken för honom därigenom att den förband sig med alla sidor af hans inre lif. Det fosterlänska tänkesättet får sitt uttryck i sångerna vid terminsfesterna, medan en konsert, gifven af en svensk, föranleder ett »lefve svenskarne». Den oppositionella stämningen yttrar sig i att man trots förbudet sjunger på gatorna, och beundran för Runeberg ger sig luft i Källan eller i Svanen, hvilken regelbundet sjunges då skaldens skål drickes. De religiösa känslorna anslås af oratorierna, medan den ungdomliga lefnads-glädjen i kamratsällskaper förhöjes af Bellmans sånger, dem äfven Topelius spelar och afskrifver, då han finner dem både lätta och nöjsamma. Och med den romantiska