strängaspeiv i skaldehjärtat. 273 barade ljuset lyser genom öknarna. Detta visar oss det Eviga såsom genomgripande det finaste af stoftlifvets former, visar oss, att det framfarnas dröm och det kommandes dimmor, att hela människans lif är samman-väfdt af den fina skugga, som materien kastar i Evighetens omätliga ljushaf.» Därmed har det romantiska fått sin fyllnad och högre förklaring. Dimman och drömmen äro nog uttryck för hvad som kan mäktigt verka i ett människohjärta, och för det poetiska sinnet få de därför ock sin plats i den bild det ger af känslovärldens lif. Men öfver dem står, som människans högsta mål, evighetens omätliga ljushaf, där allt är klarhet och där den allgode fader bor, som leder mänskobarnens öden i vishet och kärlek. 18