ENHET I mångfald. 275 betydelse ligger såväl yppad i och för sig själf, som utgrenad till och afspeglad i en hel mångfald af skiftande partier.» En sådan »fulländad organisk skapelse af skönhet och lif» bildar väl i själfva verket hvarje stor författares alstring. Runeberg fortsätter ju ock omedelbart: »Den sats, att konstnärn själf röjes i sina verk, kan till hela sitt innehåll ledas ur fru Lenngrens poetiska samling.» Men en författare är själf en »organisk skapelse», i hvilken hvarje del beror af alla öfriga, och då måste äfven alstringen, som är ett uttryck för hans personlighet, vara en likadan skapelse. Det är blott icke alla författare, för hvilka detta ligger så tydligt i dagen — beroende dels därpå att icke alla äga samma grad af inre samstämmighet mellan de olika sidorna af deras väsende, dels därpå att icke alla i sin alstring låtit sin personlighet i samma grad direkt möta läsaren. I bägge dessa afseenden framstår Topelius redan i sin ungdomsproduktion sällsynt hel och klar. Ty till studenttidens konstnärliga alstring kan och bör man, såsom redan antydts och snart skall närmare utläggas, med fullt fog räkna äfven hans dagbok. Och af de prof, som ur denna dagbok meddelats, har läsaren nogsamt kunnat finna, dels huru öppet han framlägger sitt inre lif, dels huru de olika sidorna af hans väsende genomtränga hvarandra med oupphörliga öfvergångar af den art Runeberg omtalar. Att dagboken sålunda klart ådagalägger den »organiska» enheten i hans personlighet, är så mycket mer anmärkningsvärdt då hans intressen voro så mångsidiga. Om han än gärna slapp examensplugget i elfva ämnen, så hade han säkert ej alldeles utan intresse studerat något