2 76 det högre iylfvet. enda af dem. Och till studierna kommo nu, likasom tidigare, fiske, jakt, ridt, skridskoåkning och andra kroppsöfningar, dans, schack och knäckkokning, samt, med allt djupare betydelse för hans inre lif, musik och teater, litteratur och politik, religion och poetisk alstring. Ej ens den bildande konsten försummas helt och hållet, om han än ej kunde få någon synnerlig odling för sitt konstsinne på en tid då Finland ännu hade blott ytterst få utöfvande konstnärer. Och äfven med reproduktioner af konstverk gör han blott tillfälligtvis bekantskap: hos Rosenkampffs betraktar han gärna en samling planscher till ett konversationslexikon, köper på auktion »ängeln Raphael, copierad efter en tafla af den odödlige målaren af samma namn (Raphael d'Urbino)», och ser hos Runeberg »ett af Raphaels mästerstycken, copieradt af en mästarehand. Det föreställde Guds moder med Jesus och Johannes och var något beundransvärdt äfven för ett öga som ej förstod att bedöma dess konstvärde.» Det är sålunda, naturligt nog, ämnet som främst bestämmer intrycket af de bilder han ser: gravyrer, dem han påträffar i en bod i Helsingfors, finner han »fina, men infama»; ja engång betraktade han i en bod i Nykarleby »så länge ett litet änglaansikte på en pomadburk, tills jag ej kunde låta bli att köpa burken för vignettens skull». Utan ali väckelse till en mera konstnärlig uppfattning blef han dock ej, och märkvärdigt nog erhöll han åter denna så att säga på privat väg. Blank var bekant med »artisten Lindh» och hade ju redan 1833 tagit Zachris med sig för att se på dennes taflor. Ett liknande besök omtalas i mars 1836, åtföljdt af anteckningen: »Månne icke den Lindh är ett geni ändå?» Senare berättas att målaren förärat Blank en tafla, »föreställande en nyss