enhet i mångfald. 279 hvarje gång häfda sin egen ståndpunkt gentemot alla sådana meningar, som han kunde finna innebära en begränsning af den frihet han för egen del gjorde anspråk på. Ett ytterligare bevis på att han befann sig i en sådan utveckling lämna många detaljer i dagboken, ur hvilka framgår att han verkligen i vissa stycken ännu var ett barn. Så hyser han fortfarande ett mycket lifligt intresse för krusbär, smultron och ärtskidor, och det var säkert med en känsla af försakelse han i januari 1835 på en gästgifvargård kände »en ljuflig ånga af laxlåda». Men också dessa hans känslor för det välsmakande kunna stundom få en djupare innebörd. När i juni 1834 Rosen-kampffs rest från Helsingfors, »började jag tycka hvarje dag vara en plåga, nämligen en plåga som i dagligt tal får namn af — hemlängtan. Visserligen fick jag tillfälle att fasta och späka min lekamen, men däraf förvärrades blott det onda, i det än ett rödtglimmande smultronland, än en hallonbuske af samma färg, än ett lockande ärtskidskvarter och dylikt mer, hvaraf Kudnis har att skryta, speglade sig i min inbillning.» — På samma sätt omtalar han ännu 1838, att han på ett spiskvarter åt »superb kalfbringa», medan däremot på ett annat »för en riksdaler bestods segt pepparrotskött, vattig köttsoppa, läderhård stek och passabla munkar». Men samtidigt är han hänryckt öfver »stor frukost hos vännen Essen, bestående af palt och filbunka», ty sådant är »rariteter här i Hfors» och väcker sålunda säkert åter tanken på hemmet. Denna känsla för fysiskt välbefinnande framträder äfven i andra fall, såsom när han dagen efter en bal »långsamt tänder sin morgonpipa vid den sprakande brasan»,