enhet i mångfald. 303 kars blad. Hvilka makter därinne lefva, verka och strida såsom ljudande toner, hvart kampen leder, när friden slutes, när andens ofta dunkla, skugguppfyllda, af sken beroende värld smälter, upplöser sig i evinnerligt flödande klarhet — det vet jag icke än — men en dag skall komma, då jag vet det klart. Och tilldess, hulda blad, skall du skåda och gömma skuggor och ljus — såsom skyarne växla under morgonens stunder — och glad skall min afton skåda på dig och eftersinna den väg som, gömd för hvarje öga utom ditt, ledde till utveckling af hvad helst den gode Guden kastat slumrande in i en själ, som ringa och ödmjuk riktade sin bästa kraft åt sitt eget djup, öfvertygad att när hon förstått sig själf, då har hon ock förstått det eviga ljuset, sitt väsendes saliga källa.»