SÅNG ARSKOly A. 305 viduellt bestämda temperament och de omgifvande förhållandena som litteraturhistorien har att uppvisa. Det kan måhända förefalla en eller annan läsare som hade man för den utredning här gifvits af personlighetens daning kunnat nöja sig med färre detaljer och mindre utförlighet. Men hvad här anförts är ju dock i själfva verket blott en liten del af dagbokens oerhördt rika innehåll, och att göra utredningen möjligast fullständig och bindande har synts vara af behofvet påkalladt i en tid, då säkert mången anser det rent af otänkbart att man kan förklara något sådant som huru alster af fantasins fria lek kommit till. Och utförligheten kommer oss framdeles till godo, då vid behandlingen af skaldens poetiska alstring det kan hänvisas till hvad här blifvit utredt. I själfva verket har ock vår öfversikt af personlighetens utvecklingslif och egenart redan i flere punkter ledt oss från människan Zachris Topelius till författaren. Den senare växte naturenligt fram ur den förre. Eller rättare: de drag i temperamentet, hvilka tillsammantagna kunna betecknas såsom skaldesinnet, de fingo, i följd af att hans utveckling var så fri och emedan de understöddes af impulser från olika håll, småningom en alltmer dominerande plats i hans lifssyn. Men långt ifrån att undanskjuta, än mindre förkväfva andra sidor af hans väsende, sammangick skaldesinnet på ett harmoniskt sätt med dessa och gjorde honom, kan man säga, till en fullständig människa, på samma gång han var enhetlig och målmedveten både som personlighet och i det skaldevärf han nu begynte. Denna målmedvetenhet framstår redan i den ställning han intar till dagboken, betraktad som alster af konstnärlig verksamhet. 20