sångarskola. 323 Men huru äfven detta sammanhänger med hela hans sätt att se lifvet, det anger han själf en gång i juni 1835. Han har varit på kyrkogården och besökt Alexander Iyithéns och andra släktingars grafvar samt erfarit en stark stämning af allvar och saknad. Då han sedan går att skildra en glad afton med kusinerna, inleder han denna teckning med orden: »Åter vänder jag tillbaka från grafven till de lefvande igen, från dödens allvar till lifvets glädje. Sådan är öfvergången, idel omväxling, det är lifvets lif.» Iyika naturenlig framstår i dagboken öfvergången från obunden till bunden stil. En stark stämning kräfver ett starkare uttryck, och så följer efter en prosamening omedelbart en annan, som har rytm, kanske ock rim (jfr. s. 191, 225). Därifrån är steget helt kort till att uttrycket för stundens känsla utmynnar i en med prosaframställningen något lösare förbunden vers (s. 536). Och är behofvet af poetisk frigörelse än starkare, så lösgör sig uttrycket för stämningen från förbindelsen med prosatexten och blir en fristående dikt, såsom t. ex. En sommarnatt i skogen. Men å andra sidan kan någon gång ges en på vers skrifven återblick på ett helt år. Sålunda förbinder sig ock dagboken på flere sätt med den öfriga poetiska alstringen från studenttiden: den som förekommer i dikthäftena och i tidningen. De tre äldsta af hans dikthäften buro titeln »Mina Nöjen». De omtalas i dagboken mot slutet af 1834 upptogo sannolikt mest stycken från detta år och 1835. De finnas ej mera fullständigt i behåll, men i stället äro, jämte enskilda dikter på lösa blad, bevarade två häften »Urval från Mina Nöjen», bägge daterade 1835. Styckena