314 det högre lifvet. hela denna termin, som omfattar hundratjugu dagar, upptar något mindre utrymme än årets första fyrtio dagar i Nykarleby, så innebär detta tillika, att dessa fyrtio dagar voro en tid af rika och starka intryck, som i hög grad fängslade hans intresse, medan terminen var ett »idem per idem», ett oupphörligt upprepande af saker som voro honom mera likgiltiga. Möjligheten att vid nedskrifvandet öfverblicka en längre tidrymd har helt visst likaledes verkat, att hvad som för tiden var hans hufvudintresse äfven i dagboken fått en mera framskjuten plats, medan annat tränges tillbaka — om än mångsidigheten af hans syften gör, att också andra sidor än de för hvarje gång dominerande nog bli beaktade. Redan detta urval af hvad som meddelas och huru mycket som skrifves om olika ämnen röjer — på samma gång det gör bilden af hans lif klarare — en icke ringa grad af konstnärlighet: materialet blir föremål för den konstnärsverksamhet man kallar komposition. Men ett ytterligare steg åt detta håll är att han söker ge teckningen af sitt lif bestämdare riktningslinier och större öfver-skådlighet genom längre eller kortare återblickar på månader, terminer, år eller andra tidsperioder, eller genom öfverskrifter och motton, angifvande hvad som kommer. Så framträder ock benägenheten för kontrastverkan i större skala sålunda, att ofta för samma dag eller två på hvarandra följande framställas situationer, behärskade af alldeles motsatta stämningar. Exempel härpå finnas redan i det föregående (s. 218,283). Engång inför han i dagboken ur ett af dikthäftena ett »fragment som här icke hör till saken: blott för variations skull» och verkligen starkt kontrasterande med närmast föregående uttalande.