3 26 det högre rifvet. Liknande öfningar kunde han i rikt mått företaga särskildt i tillfällighetsdikterna och styckena i Ephe-mererna. Ty dessa dikter gå i en mängd olika stilarter: från den varmt känsliga och mera högstämda tonen i verserna till mostern 1838 till ett par bellmanianska: »Staudinger låg i sängen och sof» och »Upp nu min lilla! Upp lilla Fia, vakna min pia, skynda dig!» till systern Sofiadagen 1839. Till och med verserna på den ödesdigra Christinadagen 1836 visa lust för form- för att icke säga knalleffekter. De lydde: God morgon, Christina! — knall! Fall inte så afundsjukt, rullgardin, ner! Iyikgodt, blott fönstret jag ser, blott fönstret jag ser! — knall! Small det inte som jorden gått sönder i stycken? En liten möda och ära mycken! — knall! Skall inte nu redan, du fagra knopp, ditt blida öga mot oss se opp? — knall! Ali världen skall dansa och solen skall skina! I him.mel, på jord: Christina! Christina! Huru medvetet han i sådana fall begagnar de poetiska formerna, det synes åter af att han Jacobsdagen 1835 antecknar sig ha skrifvit verser för Blank, »så pedantiska, tungfotade och torra, som trots några från det så kallade classiska tidehvarfvet». Sannolikt var det samma på alexandriner affattade kväde (möjligen något ändradt),