sängarskola. 325 Häraf kan nu slutas, att också i öfriga fall, där man skönjer likheter mellan honom och andra författare, han kunnat vara fullt medveten om dem, äfven där han ej funnit anledning att särskildt påpeka förhållandet. Vidare: »efter läsningen af Sophokles» skrifver han ett »Drama», i en annan uppteckning kalladt »Eros-festen» (1836), men anmärker själf, att den däri framträdande uppfattningen af Eros alis icke är antik. Han har alltså blott velat försöka sig i antika former, både den dramatiska senaren och korsångsrytmer, medan de känslor dikten uttalar äro alldeles identiska med dem vi känna från dagboken. Samma lust att experimentera med olika former och därmed öfva upp sin »teknik» visar han i flere fall. Exempelvis finnas tre på ett och samma papper — att döma af stilen rätt tidigt — skrifna diktstumpar på olika versmått, i hvilka han tydligen föresatt sig att pröfva huru långt han kan komma i allitteration. Och han kommer ganska långt. Först ha vi runometer: Maj med milda miner myser, leker leende i lunden . . glädes i det glada gröna, somnar sen så sött och sjunker slumrande i svala sängen, Bäddad bred vid blomsterbarmen, blundande bland blyga blommor. Sedan: »Du dejliga drottning, du dotter af dagen» o. s. v. och sist: Blott bäckarnes brusande buktiga bölja skall skummande susande stränderna skölja.