33° det högre lifvet. Där ser jag dig åter, du goda, du lilla, hur skönt du dig speglar i silfrade vatten, en slumrande lik i den vänliga natten förklarad och stilla. Här flydde mitt lif — dig länge så nära! Från fjärranomirrade städer och länder hur glad till dig åter i stillhet jag vänder, du goda, du kära! Äfven här alltså en poetisk återspegling af många års upplefvelser och på samma gång ett poetiskt betonande af det kontrasterande i de två hufvudformer hans yttre lif dittills antagit. Men kontrasten har ock nu för honom personligen förlorat en god del af sin skärpa. Ofvanför den senare dikten skrifver han: »Zona torrida har blifvit Zona temperata.» — Och när han senare begagnar Zona som skaldenamn, så är det helt visst med tanke härpå och med känsla af att ungdomsårens utvecklingsstrider nu ledt honom åtminstone till en hvilopunkt.