Ur Hangolas dikt (se s. 357). 32. Lefnadsbeslut. »Redan tjugutvå år och ännu intet gjordt för odödligheten!» Med dessa Cesars och Don Carlos' ord afslutar Topelius den hastiga återblick på det sist tillryggalagda årtiondet af hans lefnad, hvarmed han i dagboken öppnat året 1840, och hvilken åtföljes af en än hastigare blick framåt mot 1850. Och undrande om han då skall se förkroppsligadt det »virrvarr af planer, drömmar och förhoppningar, stundom afbrutna af misströstans ängsliga parentheser», i hvilket han nu känner sig stå, utbrister han till slut: »Det är dock hårdt att vara så litet och blifva så litet!» Han misstog sig. Trots ali sin själfransakan, eller rättare just emedan denna gjort honom så ödmjuk, uppskattade han ej rätt hvad han verkligen redan gjort för odödligheten. Han visste ej, att hans personlighet redan format sig och att han blott hade att bestämma det fält, där han skulle,